Dessa tankar

Igår ringde jag försäkringskassan och kollade lite hur det går med allt. Borde få hem papper om ett par veckor. Jag vill ju stilla mig själv lite och vill att det ska gå fort.
Hon räknade iaf ut till mig ca vad jag kommer få ut per dag när jag går hemma. Alltid bra att veta så vi kan planera och räkna lite på vad vi klarar oss på. Vill ju ta så lite dagar som möjligt men tillräckligt så vi samtidigt kan leva bra,.
Med Jeffs lön + min föräldrapenning så VET jag att vi kommer klara oss, men jag kan ändå inte hjälpa att jag får lite smått panik. Igår tänkte jag på det så mycket att jag började gråta. Det blir ju såklart en stor skillnad ekonomiskt, som för alla andra som får barn. De klarar sig , varför skulle inte vi göra det?!

Sen är jag van vid att vara den som drar in mest varje månad, nu ska jag vänja mig vid att bara få ut en bråkdel av vad Jeff får och det tycker jag är jobbigt. Jag vill ju inte att han sa stå för mycket mer än jag, samtidigt så hade jag inte brytt mig och det var tvärtom. Konstigt hur man fungerar ibland..

Vi har iaf sagt att vi ska sätta oss ner och göra en budget så vi har lite mer koll på vad som ska betalas när. Det ska nog gå bra för oss :) Förhoppningsvis så blir jag positivt förvånad.

I morse var det dags att besöka barnmorskan igen. Allt såg bra ut. Huvudet låg ner och rumpan hade jag intill högra revbenen. Hans hjärtslag var bra (145) och mitt blodtryck var bra.

Nästa gång ska vi kolla blodvärdet och se om de extra järntabletterna har gjort nytta.

Nu ska jag dit varannan vecka fram tills det att pojken tittar ut :) Inte många heldagar kvar för mig att jobba nu. Är det inte röda dagar så är det semester eller besök hit och dit som gör att jag måste gå tidigare.

Mig gör det ju inget, tycker bara det får tiden att gå fortare när det händer saker hela tiden ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar